Semla + rökporter

Jag är ett lätt offer för (tillräckligt) riktad reklam. Som idag, när Nils Oscar bloggade om att de tyckte att Nils Oscar Rökporter var den perfekta följeslagaren till semla (länk).

Jo… Det var bara att åka förbi Linds Konditori och köpa en vanlig vetesemla, portern hade redan frugan köpt åt sig själv (hon är en stor NO-vän). Så efter att ha bett på bara knän fick jag ta en flaska ölen för att kontrollera om det var en bra kombo.

Huh, har jag verkligen inte recenserat denna svenska ölklassiker? Nå, det får bli en annan dag. Här var det bakverket och ölen som skulle analyseras tillsammans!

Ölen i sig är en chokladigt söt och rostad öl med en precis lagom tydlig ton av lägereldsrök. God. Men det visste jag ju redan.

Semlan är lite knepig när det gäller smakerna: Sött, såklart. Kardemumma och sötmandel tillsammans med brödet ger en smak som lätt blir fadd och översöt, faddheten kan i värsta fall förstärkas av en margarinartat klumpig grädd-fetma Detta exemplar håller sig dock inom ramarna. God, även den.

Tillsammans? Det funkar förträffligt: Semlan blir kryddigare och lite syrligt jästig, ölet blir friskt syrligt besk med en behagligt nötig rök, lite åt karamelliserade brända mandlar.

Det är inte ofta jag tycker att det händer, men idag har jag faktiskt fått uppleva två gånger när öl + mat blir bättre än dess beståndsdelar.

Dels middagens kålpudding med gräddsås och potatis tillsammans med ännu en ölklassiker i form av Saison Dupont, dels det här.

Nej, jag hade nog inte själv klarat ut kombinationen semla och rökporter, men det funkade faktiskt. Bättre än mitt egna försök från 2013 med Bötet Barley Wine (länk) eller ett odokumenterat test något år tidigare med Carnegie Porter.

Rekommenderas!