Fantom mot fantom. Stout mot stout.
Vi bara måste kasta in en duell inkluderande Omnipollo nu, eller hur? Och extra intressant blir det med en motståndare skapad av Jeppe Jarnit-Bjergsö alias Evil Twin. Just det, Henoks och Karls kompis tillika tidigare samarbetspartner.
Vi pratar avgrundsdjup stout. Vi pratar öl som kan störta imperier. Agamemnon håller duktiga 12,5 procent och är bryggd med havregryn och lönnsirap. Even more Jesus (vågat namn i religiösa USA, minns bara Lennons uttalande och Beatles därefter desperata försvarstal) är… Even more. Innehåller förvisso, mig veterligen, inga udda eller unika ingredienser, och har en halv procents lägre alkoholhalt. Ändå ännu fetare, ännu mastigare. Men mest är ju som bekant inte alltid bäst. Så vem vinner utmaningen? Fantom mot fantom och yes, alla medel är tillåtna i krig, kärlek och öldueller. Inklusive en extra minirevolver i form av lönnsirap.
Omnipollo – Agamemnon Imperial Stout 12,5 %
Utseende: Tät och, givetvis, kolsvart. Ger mer och något ljusare skum än Jesus.
Doft: Stor, fyllig och maxad. Ändå balanserad, söta och humligt torra karaktärer går hand i hand. Japansk soja, lönnsirap, praliner, tuggtobak, vanilj, enbär, apelsinchoklad, torkat nötkött, läder, skinnfåtölj, charkuterier som mortadella, leverpastej och enrisrökt medvurst. Tokrostade (men ändå fruktiga) kaffebönor. Nästan sotiga inslag. Citrus i bakgrunden. Tvåltendenser, som vanligt när hög alkohol och vissa humlesorter möts. Det sista är en notering i marginalen, detta är bra. Riktigt bra.
Smak: Fet, trög, oljig, djup och krämig. Toppchoklad, toppkaffe, lönnsirap, tobak, läder, kakao. Fin harmoni mellan sötma och humle i inledningen, sedan tar en nästan torvig torrhet över på slutklämmen. Avslutningen är lååång och dominerad av humlearomatisk beska. Ett stort öl i alla avseenden. Det finns dock, inte helt oväntat, inslag av lite gröna/kartiga toner (kottarna som talar). Det sista är en notering i marginalen, detta är gott. Riktigt gott.
Poäng: 91
En stråle av tjära? Nästan.
Evil Twin – Even more Jesus Imp. Stout 12 %
Utseende: Becksvart olja med roströdbruna kanter. Mörkare skum.
Doft: Som sagt, ännu svartare och tjockare. Oerhört komplex; humlen, malten, sötman och alkoholen bildar en oskiljaktig enhet, likt ett förälskat par. Det finns visserligen ett tydligt torrt stråk, men denna torrhet upplevs mer som kärnan i ett runt klot än som en klumpig extremitet. Lakrits i alla dess former, kavring, charkuterier, lagrad tobak, soja, sirap och massor av kvalitetschoklad. Antydan till starkvinstoner. Tydligt maltigare och ”sädigare” än ovan. Total avsaknad av störande eller kantiga inslag (bortsett från en lätt puff av instängd källare). Jösses. Och wow.
Smak: Alkoholigare och sötare än Agamemnon, i alla fall till en början. Sedan kommer humlen, smackabam! Beskan tar dock aldrig över för mycket, den promenerar hela tiden tätt intill de övriga grundsmakerna. Sanslös viskositet, oljig och fet som fan (som Jesus eviga antagonist alltså, här svär vi inte om det absolut inte behövs). Portvin blandat med kanonespresso och den bästa jädrans chokladen som finns. Faktum är att Even more Jesus kan innehålla de godaste chokladkaraktärer jag någonsin hittat i ett öl. Alkoholen är närvarande, men blir aldrig jobbig på något sätt. Pricken över detta makalösa i är maltigheten som hela tiden håller humlen i tillräckligt strama tyglar. Vad säger man? Det finns inget mer att säga.
Poäng: 96
Vinnaren. Jesus har förvandlat vatten till öl.
Sammanfattning: Vi har en vinnare. Mina damer och herrar, Jesus lever och har förvandlat vatten till vin. Nej, öl den här gången. Halleluja!
Att leva på gränsen är Omnipollos TM och främsta kännetecken. ”Balans” är inte Henok Fenties favoritord. Ironiskt nog är just muskelberget Agamemnon en av deras mer balanserade brygder, humlen har tillräckligt att fajtas mot. Sötman finns där under större delen av smakresan, om än stundtals ordentligt i periferin. Återigen ett skickligt hantverk och efter Leon och Mazarin den kanske hittills minst utmanande Pollon.
Nu är Agamemnon ändå rejält humlig och avsevärt torrare än Even more Jesus. Men stor mängd humle är absolut ingen nackdel i sig. Tvärtom. Det är bara det att Evil Twin lastat in minst lika mycket malt som kottar, det blir helt enkelt ännu bättre balanserat (och mer komplext). Öl behöver verkligen inte vara förutsägbart eller mainstream bara för att komponenterna kompletterar varandra. Det går alldeles utmärkt att vräka på så mycket man bara orkar och ändå få jämvikt i vågskålen. Henok menar förstås att många använder balansargumentet som en ursäkt för att snåla med råvaror och göra tråkig öl. Och där har han helt rätt, en åsikt vi delar och som har ventilerats ett antal gånger på den här bloggen.
Even more Jesus är magnifik. Humligt OCH maltigt magnifik. En av världens absolut bästa inom kategorin ej fatlagrad imperial stout. Där var jag nära att avsluta med ett citat av Ernst-Hugo Järegård, alla dessa sabla danskar får det bli istället.
Agamemnon finns fortfarande kvar i ett flertal butiker runt hela landet, kostar 99 kr (fyndflaggan hissas) för 65 cl. Even more Jesus är tyvärr sedan länge slutsåld på Systembolaget.
Läs mer: Omnipollo, Evil Twin Ratebeer: Agamemnon, Even more Jesus