Brooklyn Brewery känner ju alla till och på lördagar slår bryggeriet upp portarna för törstiga. Men sedan då? Vilka andra bryggerier värda namnet går att besöka i New York? Om man nu skulle tröttna på att alla fantastiska ölbarer…
Sixpoint Brewery i stadsdelen Red Hook skulle vara en lämplig destination, men bryggeriet är tillfälligt stängt på grund av renovering. I övrigt är utbudet skralt. Kanske kan det vara de höga hyrorna för lokaler. Eller någon krånglig lagstiftning som sätter käppar i bryggarhjulen. Ingen aning. Faktum är i alla fall att det bryggs mer (och bättre) öl utanför stadens fem boroughs än innanför. Därför tar vi tåget till ett av de närmaste och mest intressanta bryggerierna utanför stan: Peekskill Brewery.
Som namnet antyder är bryggeriet beläget i Peekskill, ett sömnigt litet samhälle vid Hudson Rivers strand, fem-sex mil norr om Manhattan och 58 minuter med tåg från Grand Central. Vacker utsikt får tågresenären på köpet.
Som liten kuriosa tror historiker att förebilden till den gula tegelvägen i ”Trollkarlen från Oz” finns just i Peekskill. En liten snutt finns bevarad intill en parkeringsplats och den kanske inte är så mycket för världen, men med lite fantasi kan man kanske känna historiens vingslag och nynna med i sången: ”Follow the Yellow Brick Road…”
Bryggeriet har nyligen flyttat in i nya lokaler, ett fyravåningshus på 47 South Water Street, och dit promenerar man på fem minuter från tågstationen.
Det första som möter en innanför dörrarna är bryggeriet i all sin prakt; en härlig syn i rostfritt stål. Två trappor upp finns också ett så kallat kylskepp. I detta grunda och öppna kar kan bryggarna låta vörten komma i kontakt med mikroorganismer och bakterier i luften och på så sätt fått till en spontanjäsning. Peekskill Brewing använder dock kylskeppet till alla sina öl, även de som är under- och överjästa, för att kyla vörten under några timmar och i vissa fall för torrhumling.
Bryggeriet har ingen utrustning för att tappa ölen på flaska eller burk, men levererar fat till krogar i området och mer ambitiösa ölbarer i New York.
Ett öl som jag hört nämnas i positiva ordalag är Simple Sour, en berliner weisse bryggd med vildjästen Brettanomyces på 4,5 procent. Omgående beställde jag ett glas för att svalka mig i den stekheta New York-sommaren. Lätt att ta till sig, uppfriskande, snäll, inte så smutsig – helt enkelt ett publikfriande suröl. Skissbetyg: 8/10.
Näst på tur stod en pale ale i amerikansk stil, bryggd endast med den australiska humlesorten Galaxy: Amazeballs på 4,9 procent. Rejält besk utan att vara särskilt bitter. Grape, ananas och physalis. En trevlig ”session beer” för en varm dag. Skissbetyg: 8/10.
Precis som man vill ha det kan alla öl beställas i olika storlekar och för åtta dollar serveras fyra valfria öl uppradade på en bricka. Från vänster till höger:
Share the Rainbow, belgisk wit på 4,3 procent, bryggd med apelsin, rosépeppar och ”Brett”. Kryddig men inte pepprig, gula frukter och skumbanan. Jästig och närmast snustorr. Lite diskvatten men en helt okej tolkning av stilen. Skissbetyg: 6/10.
The Liger, råglager på 4,5 procent som fått ligga i kylskeppet tillsammans med citroner. Maltig, ganska söt och med massor av citrus. Stor karaktär för en lager och inte överhumlad som många andra ”moderna” lageröl. Skissbetyg: 6/10.
Lower Standard, beskrivs som en ”Half-IPA”, bara 3,9 procent. Humlen räcker dock och blir över för en regelrätt IPA. Aprikos och passionsfrukt. Lätt kropp utan att vara folkölsblaskig. Tummen upp för ett riktigt bra öl med låg alkoholhalt. Skissbetyg: 8/10.
Hop Common, ofiltrerad lager på 5,2 procent. Bärnstensfärgad men har nästan karaktären av en mörk lager. Maltig, mjölkchoklad och ganska modest humlad. Lätt kropp och bitter eftersmak. Sådär. Skissbetyg: 6/10.
På andra våningen finns en restaurang som bland annat erbjuder en fyrarättersmeny som ackompanjeras av passande öl, men vi var mer sugna på barhäng och placerade oss på första våningen och beställde ostron (en dollar styck under happy hour).
Vad kan man då dricka? 13 öl som är bryggda på premisserna, två gästöl, en cider och en real ale. Den senare kopplas på varje torsdag eftermiddag med något lite extra speciellt från bryggeriets källare.
Av utbudet att döma den här julidagen är bryggeriets fokus humleintensiva öl. Nästa ”flight” med fyra smakprover, från vänster till höger:
Eastern Standard, IPA på 6,9 procent, bryggd med humlesorterna Simcoe och Citra. En rejält besk sak som nästan gränsar till dubbel-IPA. Något för den som älskar amerikansk humle. Tropiska frukter, pomerans, och apelsinskal. Skissbetyg: 7/10.
Shotgun Willie, råg-IPA bryggd med humlen Nelson Sauvin från Nya Zeeland, 7,2 procent. Smakar nästan uteslutande vitt vin (Sauvignon blanc). Mindre bitter än föregående öl. Blir lite enahanda i längden. Skissbetyg: 6/10.
Midnight Toker, svart IPA på beskedliga 5,9 procent, bryggd med mexikanskt kaffe som rostats av Coffee Lab i näraliggande Tarrytown. Kaffe- och humlebomb på samma gång. Kropp som en porter eller stout. Trevlig. Skissbetyg: 7/10.
Higher Standard, en så kallad ”Tripel-IPA” som torrhumlats i flera omgångar, mastiga 9,3 procent. Besk till tusen. Vinbär, grape och överextraherat te. Blir givetvis för mycket i längden, men god i små doser. Skissbetyg: 7/10.
Vid det här laget började man bli åtminstone lite rund om fötterna. En blodig burgare med bacon och tillhörande friterad potatis gjorde därför susen.
Som sagt tappar Peekskill Brewery ingen öl på flaska eller burk, men man säljer alla öl på growler. En till synes sofistikerad maskin bakom bardisken fyller de stora, mörka glasflaskorna med en halv gallon fatöl.
I New York kan man dricka ruskigt mycket bra öl och det finns så många bra ölbarer att besöka. Varför ska man då åka tåg en timme utanför stan? Tja… Det är alltid speciellt att prova öl där ölen bryggts. Och om inte annat bjuder utflykten till Peekskill på fin natur. Och där finns ju också Yellow Brick Road.